Hannah Brännström



Hemmet är för många en trygg plats som skyddar oss från det som skrämmer oss i vår omgivning, från det vi uppfattar som ett hot. Det är även en imaginär plats som rymmer de känslor av tillhörighet och gemenskap som vi delar med andra personer. Vi fyller hemmet med identitetsmarkörer, vilket ger oss en känsla av att “känna sig hemma”.

Det finns ofta en förväntan på samklang, att kroppar ska interagera med en interiör och ljuda i harmoni. Men när det uppstår en konflikt mellan kroppen och dess behov av överlevnad, säkerhet eller komfort, kan det istället uppstå en dissonans. I mitt arbete försöker jag använda mig av den, eftersom jag tror att vi genom den och en kropps motstridiga reaktion på sin omgivning kan förstå någonting mer om vår samtid och historia.

Med de här verken vill jag undersöka hur känslor påverkar vårt förhållningssätt till föremål i hemmet. Hur olika värden, som ekonomiska, historiska och emotionella samt strukturella, politiska och rent stilmässiga påverkar vår läsning och upplevelse av en miljö. Jag vill även undersöka vad någontings funktion är, som när den uttalade praktiska funktionen, hos ekonomiskt värdefulla ting, blir sekundär, förskjuten. Jag tänker kring det här i relation till normer, strukturer och mönster som finns inom samhällskroppen. Min önskan är att synliggöra dessa genom att visa upp exempel på hur föremål i en interiör kan kännas när de upplevs som obehagliga eller obekväma.